(Bilden lånad från internet. Okänd upphovsman).

Nyårsafton. Nyårsdagen. Måndagarnas Rolls Royce.

Jag har alltid varit förtjust i måndagar.

Kanske är det på grund av den ( i viss mån inbillade) känslan av pånyttfödelse? 

Allt känns rent, oförstört och obesudlat.

Möjligheterna oändliga.

Som en helt orörd canvasduk som jag kan måla och färglägga precis som jag vill.

Det är någonting kittlande i den känslan.

Rent krasst är det ju egentligen så att varje ögonblick erbjuder en möjlighet till detsamma, oavsett dag.

Men på något sätt känns det lättare med en ny tydlig början, en slags konkret linje mellan då och nu, gammalt och nytt-  som början på en ny vecka eller ett nytt år kan symbolisera.

Jag tror och har alltid trott på ständig utveckling. Att ständigt försöka vara öppen och reflekterande. Att inte fastna i gamla och ibland förlegade föreställningar och "sanningar".

Att kunna se tillbaka på vart man var och hur man tänkte för ett år sedan till exempel, och känna att man inte är på exakt samma plats nu.

Världen är dynamisk. Livet likaså. Det behöver vi också vara.

Jag hoppas att jag aldrig blir för lat, bekväm eller rädd för att våga lära mig nya saker, omvärdera saker eller se på saker med nya ögon och ur olika perspektiv.  Jag hoppas också att jag samtidigt kan behålla och även förbättra min egen styrka i att stå upp för mina tankar, värderingar och mig själv.

I kontrast till det hoppas jag samtidigt att jag finner motivation, styrka, ro och mod att våga stanna upp ibland. Utan att känna rastlöshet och prestationsångest.

Att inte alltid behöva vara i rörelse. Det kan bli utmattande. Och saker/ögonblick/möjligheter kan gå förlorade.

Det handlar om balans. Att hitta balansen mellan att så, skörda och hantera/njuta av skörden. Att i större utsträckning stanna upp och dofta på blommorna helt enkelt.

Jag hoppas på att lyckas närma mig den balansen. 

2016 välkommen! 365 nya tomma blad att fylla. Det första idag.

2015, tack!

<3